JOURNALISTIK. Expressen missar aldrig en chans att påminna om att tre SD-politiker plockade upp aluminiumrör för att försvara sig. Samtidigt avlönar tidningen vänsterextremister.
Det skriver SD-ledaren Jimmie Åkesson.
En välfungerande demokrati förutsätter att dess viktigaste komponent, väljarna, kan bilda sig en god och objektiv uppfattning om det samhälle de lever i, om de eventuella problem som finns och om de politiker de förväntas välja mellan när det är dags att gå till valurnan.
Jag tror att Sveriges nyhetskonsumenter, i likhet med mig, förväntar sig och accepterar att journalisters och redaktioners egna politiska åsikter återspeglas på ledarsidor (däremot kanske de, i likhet med mig, ställer sig lite frågande till hur konstruktivt det är för samtalsklimatet att Expressens ledarredaktion har en attityd till sina meningsmotståndare som medför att man beskriver kritik av massinvandringen som ”en mental sjukdom” och SD som ett ”ondsint” parti bestående av ”en hoper hatiska självömkande män” med mera). Jag tror samtidigt att väljarna förväntar sig att resten av medierapporteringen, det vill säga nyhetsartiklar och reportage görs utan hänsyn till vad konsekvenserna av denna rapportering kan tänkas bli, att journalister skall sprida objektiva faktaskildringar till sina läsare.
Så är det dock inte i Sverige och Expressen bär ett tungt ansvar för detta förhållande.
I boken Problempartiet – mediernas villrådighet kring SD valet 2010 visar journalisten Björn Häger att väldigt många journalister anser sig ha en rätt, ja till och med en skyldighet, att filtrera, sålla och vinkla nyhetsrapporteringen så att den passar den politiska agenda de själva anser vara den rätta och goda.
Lars Nord, professor i media och kommunikationsvetenskap, konstaterade för några år sedan att SD konsekvent blivit negativt särbehandlade av svenska medier och han bedömde bland annat detta som så allvarligt att han kallade det ett ”förräderi mot demokratin”. Liknande slutsatser framkom strax därefter i en avhandling vid journalistprogrammet på Göteborgs universitet, där journalisten Niklas Orrenius särskilt pekar ut Expressen som en drivande kraft i den negativa och politiskt motiverade kampanjjournalistiken mot SD.
När Expressen på valdagen 2010 valde att vanpryda sin tidning med en bild på en skitig, nedtrampad, SD-valsedel i rännstenen ackompanjerad av texten ”Rösta nej till hatet”, så passerades en gräns i mediernas förhållningssätt till politiken.
Ytterligare en sådan gräns passerades i slutet av förra året då Expressen avlönade en vänsterextrem researchgrupp med intima kopplingar till blodsbesudlade terrororganisationer, som av Säpo beskrivs som det största nuvarande hotet mot vår demokrati, för att åsiktsregistrera tusentals kritiker av västvärldens mest extrema invandringspolitik i jakt på enstaka extremister att hänga ut.
Personligen är jag glad över att ha fått kännedom om att fem stycken av våra drygt tusen företrädare innerst inne hyste extrema åsikter så att vi kan slänga ut dem. 0,5 procent extremister i våra led är 0,5 procent för många. Resultatet ursäktar dock inte metoderna.
Expressen missar aldrig en chans att påminna sina läsare om att tre SD-politiker för några år sedan, omdömeslöst nog, plockade upp varsitt aluminiumrör för att eventuellt försvara sig mot en kriminell person som jagade dem beväpnad med en träpåk. Nu har man dock själva avlönat och samarbetat med en politisk extremist som är dömd för att nästan ha slagit ihjäl en meningsmotståndare med ett järnrör.
Det sistnämnda är särskilt oroväckande i ljuset av att tidningen för några år sedan stoppade en granskning av sin egen stjärnreporter Niklas Svensson efter att han funnit bevis på att flera medarbetare på Expressen stöttade eller var aktiva i vänsterextrema terrororganisationer.
Vi har nu gått in i ett valår. Ett valår som jag befarar till stor del kommer att präglas av extrem polarisering, hot och våld. Jag vill givetvis inte på något sätt försöka bestämma över hur Expressen och andra fria medier skall sköta sitt jobb. Däremot kan jag önska och vädja.
Jag vädjar om att mediala och politiska aktörer undantagslöst och förbehållslöst skall ta avstånd både från politiskt våld och ifrån dem som utövar och förespråkar det. Jag önskar en valrörelse där politiken står i fokus och där alla frågor som oroar och berör en stor mängd medborgare ges utrymme i debatten, även om en majoritet av journalistkåren personligen helst skulle se att de gömdes undan.
Jag välkomnar en hård granskning av mitt parti, men önskar samtidigt att de övriga partierna skall granskas lika hårt och med samma metoder. Jag önskar mig en het debatt, men också att alla politiska och mediala aktörer, inklusive mitt eget parti, skall eftersträva sans och saklighet och försöka undvika ett hatiskt och onödigt polariserande språkbruk.
Att Expressen nu upplåter plats åt mig och andra kritiker av tidningen är ett steg i rätt riktning. Jag välkomnar detta och tackar för ordet.
Jimmie Åkesson, partiledare för Sverigedemokraterna
