Det är Mauricio Rojas som påstår detta på SvD Opinion.
Mauricio Rojas var folkpartiets talesman i flykting- och integrationsfrågor från 2004 till oktober 2006 och gjorde då flera uppmärksammade utspel som att ställa krav på invandrarna. Han författade olika studier av stor betydelse för den svenska integrationsdebatten, till exempel Utanförskapets karta 2004, 2005 och 2006, liksom underlaget till partiprogrammet 2005 i integrationsfrågor. Rojas publicerade ett debattinlägg – Kulturarv ligger bakom invandrares brottslighet – Mauricio Rojas, blev för det kallad främlingsfientlig, rasist, mordhotades m.m. och fick mer än många andra känna av vad som händer den som inte följer etablissemangets oskrivna lagar. Numera bor han i Spanien och detta för att han uttryckt sina åsikter i yttrandefrihetens Sverige.
SD kan bli Sveriges största parti
Riksdagsvalet har gett tre viktiga resultat. Det första gäller Alliansens nederlag och bildandet av en regering ledd av socialdemokraterna. Det handlar om ett paradoxalt nederlag eftersom Sverige var det land i Europa som bäst klarade krisen 2008–09 och som sedan dess haft den högsta ekonomiska tillväxten av alla utvecklade nationer. Detta har väljarna erkänt, som vallokalsundersökningen visar. I den får Moderaterna det överlägset högsta förtroendet vad gäller förmågan att hantera ekonomin. Det är en osedd händelse i svensk politisk historia, att förlorarna får högsta förtroendet i denna fråga. Men däri kan också ligga förklaringen till deras motgång: den ekonomiska stabiliteten gjorde frågan irrelevant för många samtidigt som Alliansen – och framför allt Moderaterna – satsade praktiskt taget allt på det kortet. Kort sagt, i Alliansens framgång skulle hemligheten bakom dess bakslag ligga.
Mauricio Rojas ställde krav på invandrarna och sa vad han tyckte om dem och politiken och blev tvungen att flytta från Sverige.
Det andra intressanta resultatet gäller egenheterna kring socialdemokraternas seger. Med 31,2 procent av rösterna ligger de praktiskt taget i paritet med “katastrofvalet” 2010. Det handlar, med andra ord, om en svag socialdemokrati som kommer att behöva breda allianser för att ge landet en stabil regering. Samtidigt stagnerar Vänsterpartiet på en mycket låg nivå. Detta är ytterst signifikant, eftersom det handlar om det enda partiet som radikalt ifrågasätter det konsensus som har rått kring en ny välfärdsstatsmodell, präglad av valfrihet och privat–offentligt samarbete. Det ger Stefan Löfven både behov och utrymme att söka allierade på den borgerliga kanten, någonting som han verkar vilja göra med stor glädje. Detta betyder att den traditionella blockpolitiken kan komma att luckras upp (allt annat från Centerns eller Folkpartiets sida skulle uppfattas som småaktig i ett för landet svårt läge) och att vi kan blicka fram mot en S-regering som styr Sverige i kontinuitetens tecken.
Det tredje relevanta resultatet gäller SD:s stora framgång. Det handlar om en allmän europeisk trend, men det återspeglar också de stora segregationsproblem som drabbar Sverige och som ledde till förra årets skakande kravaller. Det sammanfaller dessutom med en rekordstor flyktinginvandring, som kommer att göra problemet ännu svårare att hantera. För det har inget av de etablerade partierna erbjudit en övertygande politik, och om det fortsätter så kan det komma en dag då Sverigedemokraterna blir Sveriges största parti.
Mauricio Rojas är docent i ekonomisk historia och kolumnist på SvD:s ledarsida.
