VALET 2014. Sverigedemokraterna klassas alldeles för ofta som högerextremister även av kunniga debattörer, men stämmer det?
Traditionellt sett har höger stått för marknadsekonomi och vänstern som förespråkare för statlig styrning av ekonomin. Den skalan blir svår när man kallar nazister och facister för högerextrema, både Hitler och Mussolini drev ekonomisk socialism och var inga vänner av marknadsekonomi. Alltså vänster!
Att kalla alla diktatorer för höger spricker också – man kan knappast kalla Pol Pot, Kambodja och Mao Zedong, Kina för högerextrema.
Sverigedemokraterna är emot invandrare påstås det från media och motståndare.
Det är fel, Sverigedemokraterna är emot den förda invandringspolitiken och asylinvandringen, precis som socialdemokrater och moderater var för 20-25 år sedan och många av dem är än idag.
SD vill begränsa invandringsnivån till ungefär samma nivå som råder i övriga Europa och som socialdemokraterna och moderaterna var överens om för drygt 20 år sedan! När man fattade det välkända Luciabeslutet. Det kan knappast kallas högerextremt, gör man det så ska man även kalla den f.d. socialdemokratiske statsministern Ingvar Carlsson för högerextremist och rasist – han stängde gränserna och sa att Sverige var fullt 1989.
Läser man SD:s partiprogram så ser man inte mycket höger, det vill säga fri marknadsekonomi, tvärtom finns där drag av välfärdspolitik för traditionella väljargrupper, familjen, skolan, äldrevården och försvaret. Typisk mittenpolitik.
Så på den traditionella skalan är Sverigedemokraterna ett tydligt mittenparti – även när det gäller invandring – det är de övriga sju partierna som är extrema ur ett europeiskt och västerländskt perspektiv!
Vill man dessutom värna mångfald bord man rösta på SD som är det enda riktiga alternativet till 7-klövern som står för enfald.
Nedanstående debattartikel skrevs av folkpartiets integrationspolitiska talesman MAURICIO ROJAS och publicerades i Ex pressen den 28 september 2006.
Sd är inte högerextremister och inte invandringsfientliga
Det är kränkande att beskriva sverigedemokraternas väljare som obotliga rasister. Sverigedemokraterna är snarare ett parti som vädjar till folkhemskänslor liknande dem som mobiliserades av Per Albin Hansson. Det är därför Sd i dag vinner i traditionellt socialdemokratiska grupper.
Många verkar vara djupt förvånade över Sverigedemokraternas framgångar, som om det plötsligt hände något helt oväntat som inte kunde inträffa i Sverige. Det tyder på mycket dålig insikt i de stämningar som länge funnits i det svenska samhället trots att många har varnat för just detta. Men mot bakgrund av valutgången borde strutspolitikens tid vara över. Alla förstår att om vi inte agerar snabbt och kraftfullt kan vi vara säkra på att det 2010 sitter en bunt Sverigedemokrater i riksdagen. Misslyckandet med att stoppa Sd:s frammarsch har två huvudorsaker. Det första är en oroande utveckling med ett utanförskap som breder ut sig allt mer. Otrygghet och allvarliga sociala spänningar är utanförskapets följder, som dessvärre får en etnisk prägel eftersom de flesta som drabbas av utanförskapet är flyktingar och invandrare. De som bär ansvaret för det integrationsfiasko som Sverige drabbas av – socialdemokratin och dess bundsförvanter – är också huvudansvariga för Sd:s framgångar. Så länge vi inte förmår förändra denna verklighet kommer Sd:s framryckning att fortsätta.
Den andra orsaken till Sd:s framgångar ligger i hur vi har bemött deras argument och, framför allt, betraktat deras väljare. På ett snarast kränkande sätt har Sd:s väljare beskrivits som mindre värda, halvidioter som inte förstår någonting, obotliga rasister fyllda av hatkänslor. Detta är ett föga rättvist synsätt som bara manar fram en ännu starkare reaktion mot ”etablissemanget”. I stället för att demonisera dem som röstade på Sd borde vi lyssna till varför de gjort så och sakligt bemöta deras frågor. Då måste vi utgå från en realistisk verklighetsbild och ha en politik som duger i stället för undanflykter och högtravande retorik. Vi måste också lära oss att på ett seriöst sätt förstå oss på och konfrontera Sverigedemokraterna. Det är missvisande att betrakta Sd som högerextremister och högerpopulister. Sd är i själva verket ett populistiskt vänsternationalistiskt parti med en restaurering av ett etniskt homogent folkhem som bärande vision. Det är inte de fria marknadskrafterna eller den kallhamrade kapitalismen som är deras dröm, utan en gemenskap baserad på likhet och djup samhörighet, en varm och solidarisk familjekänsla av den typ som på sin tid kunde mobiliseras av en Per Albin Hansson och socialdemokratin. Sd vrider denna tanke ett varv till och gör det till mångfaldens fiende i en tid av snabb globalisering då många upplever en stor känsla av otrygghet. Det är just därför Sd vinner många av sina anhängare bland socialdemokratins traditionella väljargrupper.
Begrepp som nazister eller rasister är också felaktiga vad gäller Sd, vilket seriösa forskare som Heléne Lööw har påpekat. Det finns säkert rasister i Sd:s led men ”Sd gick inte till val på ett rasistiskt program utan på mer populistiska förespeglingar om enkla lösningar på svåra problem”, som Yrsa Stenius skrev i Aftonbladet (26/9). Inte heller är begrepp som invandrings- eller invandrarfientliga helt korrekta. Sd är starkt invandringsrestriktiva och fientligt inställda till vissa grupper av invandrare, inte till alla invandrare. Vad de bevisligen står för är en oförblommerad assimilationspolitik och därmed för en politik baserad på etnisk intolerans. Dessutom riktar Sd alltmer udden mot vad de kallar ”massinvandring av muslimska folkgrupper” och driver en klar islamofobisk linje. Dessa distinktioner är viktiga att göra om vi verkligen vill vinna tillbaka de som har röstat på Sd eller kan överväga att göra det. Om vi inte beskriver Sd på ett korrekt sätt då är det vi och inte Sd som inte blir trovärdiga. Det betyder att vi måste ta på allvar den förändring som Sd genomgått de senaste åren. Det har gett partiet helt andra möjligheter att få ett politiskt genombrott och kräver mycket bättre argument av oss. Det var mycket enklare att angripa partiet med den flammande facklan än det som numera väljer en blomma till symbol.
Allians för Sverige har en mycket viktig uppgift i att stoppa Sd:s frammarsch. För att kunna göra det är det avgörande att bryta utanförskapet och skapa ett Sverige med plats för alla dess invånare. Det handlar om jobb, fungerande skolor, trygghet och kampen mot diskrimineringen. Men det handlar också om en ny politik som bejakar mångfalden utan att förneka det mest självklara, att det är i Sverige och utifrån svenska förutsättningar denna mångfald ska byggas. Om en växande andel ”etniska svenskar” ser i mångfalden och invandringen ett förnekande i stället för en positiv utveckling av deras historia och kulturarv då har Sverigedemokraterna framtiden för sig.
MAURICIO ROJAS
Mauricio Rojas var riksdagsledamot och integrationstalesman för folkpartiet, han skrev även artikeln ”Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet”
Mauricio Rojas, mer än många andra, fick känna av vad som händer den som inte följer etablissemangets oskrivna lagar. Numera bor han i Spanien och detta för att han uttryckt sina åsikter i yttrandefrihetens Sverige.
