Åland och Finland hade varit en del av Sverige sedan rikets uppkomst på 1300-talet men förlorades till Ryssland efter Finska kriget 1808-1809.
Åland var redan under forntiden svenskspråkigt och var under vikingatiden ett av Nordens tätast befolkade områden, med omfattande handelsförbindelser med grannarna.
Åland intar en särställning i republiken Finland. Det är ett självstyrande landskap som består av över 6 000 öar, holmar och skär. Ålands landyta är 1481 kvadratkilometer. Av de cirka 28 000 ålänningarna (2011) bor omkring två tredjedelar på huvudön Fasta Åland där huvudstaden Mariehamn ligger.
Nästan alla ålänningar talar svenska och enligt lag ska Åland bevaras svenskspråkigt. Endast engelska är obligatoriskt främmande språk i de åländska skolorna, medan finska och andra språk kan väljas frivilligt.
När Finland överlämnades till Ryssland följde Åland med. Trots att Ryssland enligt ett avtal inte fick bygga försvarsanläggningar på Åland uppfördes en stor fästning i Bomarsund under åren 1836–1853. Den ockuperades dock och sprängdes 1854 av en engelsk-fransk flottstyrka. Enligt det så kallade Ålandsservitutet som ingick i det fredsavtal som slöts i Paris två år senare skulle inga militära befästningar tillåtas på Åland.
Efter ryska revolutionen 1917 blev Finland självständigt och en tvist uppstod mellan Sverige och Finland om Åland. Ålänningarna krävde ökat självbestämmande samt att få ansluta sig till Sverige, men den finländska regeringen förklarade att Åland tillhörde Finland.
1918 krävde Sveriges regering att en åländsk folkomröstning skulle hållas, i vilken frågan om nationell tillhörighet skulle avgöras. Den finska regeringen avfärdade kravet, eftersom den finländska ståndpunkten var att Åland var en del av Finland. Den 30 december 1918 enades Sverige, Finland och Tyskland om att förstöra befästningsanläggningar från den ryska tiden. Under andra halvåret 1918 reste en åländsk delegation runt i Europa för att väcka internationell opinion för Ålands anslutning till Sverige. Vid hemkomsten till Åland i mars 1919 publicerade delegaterna ett manifest som förespråkade förening med Sverige. Den finska senaten (regeringen) avvisade den 11 juni 1919 Sveriges begäran om folkomröstning. Den 19 juni svarade Sveriges regering, med hänvisning till den nationella självbestämmanderätten att ålänningarna själva måste tillåtas välja. Den svenska ståndpunkten var att frågan ska avgöras i samband med fredskonferensen i Versailles.
Tvisten avgjordes 1921 av Nationernas Förbund. Ålandslösningen innebar att Åland tillerkändes republiken Finland, med villkoret att Ålands språk och kultur respekterades. Lösningen har betecknats som en diplomatisk seger för den finländska delegationen som leddes av Carl Enckell. Sveriges statsminister Hjalmar Branting sade sig inte kunna acceptera beslutet, men deklarerade samtidigt att Sverige inte tänkte genomdriva sina krav med militära medel.
I ungefär tio år var läget mellan Sverige och Finland spänt men sedan vet vi hur det gått, nu slåss vi bara på idrottsbanorna och ålänningarna lever gott.
-Pettersson inser att det var nära krig den gången men det slutade bra, kanske något för araberna att studera men jag tror inte de har några ord som motsvarar kompromiss i sitt språk…
