Här följer ytterligare några axplock ur Jan Tullbergs bok ”Låsningen – en analys av svensk invandringspolitik”. Det är olika russin ur kakan som kan vara väl värda att fundera på innan man går till valurnorna. (Jan Tullberg är docent på Handelshögskolan i Stockholm).
- ”Invandringen är en arbetslöshetsframkallande verksamhet, men detta mörkas i allmänhet av såväl politiker som press”.
- ”Till de mer märkliga försvaren av invandring hör att invandrarna utgör en separat arbetsmarknad: antingen tar de jobb som svenskar inte vill ha eller också har de specialistkompetens som inte finns bland de inrikes arbetssökande”. (Lusharpan kan inte komma på så många fler yrken än kameldrivare och fåraherde, men det kanske är en stor efterfrågan på dessa yrken på svensk arbetsmarknad).
- ”Det föreligger fortfarande ett underskott på 360.000 arbeten”. (Februari 2014).
- ”Vilken siffra väljer då politikerna att presentera som kostnad för invandringen ?`På regeringens hemsida kommenteras detta indirekt med påståendet att invandringen ”inte kostar 10-tals miljarder”. Vad som menas med detta är inte glasklart. En tolkning är att kostnaden är högst 19 miljarder (den håller sig under pluralis s:et i tiotals). I debatten klargör integrationsminister Erik Ullenhag att Ekberg inte är officiell expert och att hans kalkyl inte är regeringens. (Lusharpan vill här påminna läsaren om att professor Jan Ekberg var den huvudansvarige för Finansdepartementets rapport om invandringens kostnader i oktober 2009. Utredningen betecknas 2009:3.) Det är en märklig desavouering av Ekberg som sedan lång tid och av flera utredningar varit en ofta anlitad auktoritet. Ekbergs utredning är inte en politisk inlaga utan en vetenskaplig rapport till ”Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi” vid regeringskansliet. Än märkligare är att regeringen inte redovisar en egen kostnadssiffra för invandringen. Det finns dessvärre ingen ny expert som har axlat Ekbergs roll”.
Några punkter för den svenska allmänheten att fundera över under promenaden till valurnorna. Den sista punkten ska särskilt betraktas i skenet av statsministerns utspel för någon vecka sedan om invandringens kostnader. Att det finns mer än en gravad hund är helt uppenbart.
Och för övrigt anser jag att svensk invandringspolitik i grunden behöver förändras och antalet arbetskrafts- och anhöriginvandrare kraftigt reduceras.
