POLITIK. De pratar om arbetslinjen men själva lever de på bidrag och rumlar runt i Almedalen och påstår att de är demokratins stöttepelare och inte bara i Almedalen, de har julafton året runt.
Det är skattebetalarna som betalar politiken. På fyra år har partierna kvitterat ut 4,5 miljarder i bidrag.
Medlemmar är bara till bekymmer, partierna har frigjort sig ekonomiskt. I stället har bidragsberoendet vuxit snabbt.
Förr levde de till stor del på medlemsavgifter. Men det var förr. Ekonomiskt sett är partierna i dag helt oberoende av sina medlemmar.
– De har blivit ämbetsverk i staten, som folkrörelser finns de inte längre, konstaterar statsvetaren och den tidigare maktutredaren Olof Petersson som studerat partiernas utveckling.
– Det är mycket bekvämare för dem, medlemmar är ju bara till besvär. Antalet medlemmar började minska när partistöden ökade, visar statsvetaren Magnus Hagevi i en studie. Partistödet har de senaste decennierna vuxit i betydligt snabbare takt än BNP.
Det närmast totala bidragsberoendet är ett faktum. Liksom att kopplingen till civilsamhället blir allt svagare.
Den hårdaste kritiken kommer från konsulten Oscar Hjertqvist, som förra året stod bakom Timbrorapporten Det politiska bidragsberoendet.
– Partierna sitter själva och bestämmer sin egen ekonomiska framtid genom beslut i riksdagen, landstingen och kommunerna. Med det systemet blir driften att bränna pengar enorm!
– Att det får ske okontrollerat och villkorat, trots många fall av fusk särskilt bland ungdomsförbunden, är närmast surrealistiskt.
Oscar Hjertqvist pekar på att andra länder hittat ”en annan finansiell balans” mellan offentligt partistöd, medlemsavgifter och donationer.
– I Sverige har partiernas behov av att engagera och rekrytera medlemmar närmast försvunnit. Partistöden passiviserar.
Han exemplifierar med möten i MUF, Moderaternas ungdomsförbund, där de som serverade kafé var inhyrda av Manpower. Men vad är alternativet till att leva på bidrag? Oscar Hjertqvist sticker ut hakan: – Det går att åtminstone halvera dagens partistöd. Kostnaderna för att genomföra det demokratiska samtalet med väljarna är inte särskilt höga. Men partihögkvarter i Stockholms innerstad kanske man inte skulle ha råd med.
-Pettersson säger att det kan sammanfattas i ett enda ord – KORRUPTION!!!
Givetvis måste politiken till stor del finansieras av skattebetalarna med det går inte att låta politikerna själva bestämma över sina bidrag…
